Isabella Lundgrens för mig lite svårförklarliga besatthet av Bob Dylans låtskatt blev ett framgångskoncept. Vi som var med på Fasching 2015 och Södra Teatern 2019 kommer aldrig glömma! Dragningen till den klassiska amerikanska sångboken är mer logisk. Elva noga selekterade standards sammanbundna av ”existentiell svindel” enligt Christer Sturmark), tolkas utifrån ett lyckobegrepp, vars motpol artisten ingående vittnat om.
Varken den prisade sångerskan eller samtrimmade Carl Bagge trio – samarbetat sedan Somehow Life Got In The Way – behöver närmare presentation. Vad stort dessa musikaliska snillen uträttat, såväl tillsammans som på skilda håll är i dessa kretsar vida känt. Här kompletterar smakfullt stråkar, bäddar in soundet snyggt på flera låtar. I Smile dominerar de rent av. För att helt tillgodogöra sig balansen inom trion rekommenderas lyssnande med hörlurar. Bagge noteras för flest arrangemang.Ekdahl samt Gunilla Törnfeldt delar på sysslan med honom.
Triss i höjdpunkter härvidlag: Dream (Törnfeldt), The Folks Who Live On The Hill jämte Smile (Bagge). Isabella Lundgren i studio och på scen är synonymt med vokal fulländning, i vars vågskålar det väger jämt mellan teknik och känsla. Hon når sin andaktfullla publik (hennes egen beteckning), blir oemotståndlig när inneboende kraft får röst. Sångstjärnan har en magnifik personlig frasering. I svärtan anas ekon från Billie Holiday och Dinah Washington.
Räds man allvar och anser traditionsbärare vara småtråkiga, kan man häva ur sig ”stelt”, vilket en kollega till mig gjorde under konsert. Min konklusion av en väldigt varierad temaplatta, är att Look For The Silver Lining är ett ytterst sofisitikerat. verk som förmedlar frid. Finns spralliga sekvenser, utsökta bassolon och åtskilliga stramt vackra sekvenser. Kärnan utgörs av en rik flora vitala melodibyggen, av vilka Bagge anför flertalet, och gör så med självklar ackuratess.
Climb Every Mountain och Fly Me To The Moon präglas av fenomenal stämbandsuppvisning. I en högst njutbar passage gnider sig piano och stråkar ljuvligt mot varandra. I Dream sjungs raffinerat flerstämmigt. Ett paradnummer signerat Peggy Lee får relief genom musikernas maxade kapplöpning. Gläds åt sinnrik dialog mellan bas och piano. Upptäcker som framgår klasar av örongodis på nya alstret från en passionerad jazzambassadör som trollbinder. Albumet utstrålar närvaro av ”mindblowing” magnitud.
Mats Hallberg
