Jag har inte bott i Karlstad sen jag var 18 år gammal.
Men varenda gång jag ska åka hit så säger jag alltid att jag ska åka hem.
Jag har funderat på vad ordet hem egentligen betyder.
För nog är det så mycket mer än en hänvisning till en fysisk plats.
Hemma kan vara en människa. En doft. Ett ljud. Ett minne. Hemma kan vara att känna igen sig.
Men framförallt så tror jag att hemma är känslan av att kunna vara sig själv.
Och för att få vara sig själv- krävs frihet.
Frihet att inte enbart vara bunden eller definierad av den kropp man fötts i eller den plats man fötts på,
För det är ju ingen av oss som får välja någon av dom sakerna. Vi står lika inför det- att vi är en produkt av livets obegripliga lotteri.
De senaste två åren har präglats av just det obegripliga, pandemi, inflation, krig och politisk splittring.
Det är lätt att drabbas av misströstan-
Och det är precis därför den här dagen, Nationaldagen, är så meningsfull.
För idag samlas miljontals människor över hela landet- människor som tycker olika, tänker olika och ser olika ut för att hylla och hedra vårat gemensamma hem,
Och just idag känner inte jag misströstan, utan snarare förtröstan. För jag skulle våga påstå, att oavsett hur eller när vi kom hit, är Sverige en vinstlott i livets obegripliga lotteri.
Inte för att Sverige är ett perfekt land. Inte för att alla som bor i Sverige, mig själv synnerligen inkluderad, är perfekta medborgare eller människor, för personligen- tror jag att perfektion är en farlig illusion.
Och det är därför jag älskar Sverige,
För att det är ett land där människor är fria att vara så sköra, krångliga och förvirrade som vi människor faktiskt är.
Ett land där tanke och ord får röra sig fritt inifrån och ut ur varenda människa-
Ett land där trädens grenar obehindrat får sträcka sig mot himlen-
Ett land där dricksvattnet är rent och klart-
Ett land där vi får röra oss fritt över skog och mark-
Ett land där vi får delta och medverka i hur lagarna utformas och vem som ska leda-
Ett land där vi skonats från krig och naturkatastrof-
Ett land där vi välkomnar människor som behöver ett nytt hem- Ett land där vi får kalla vår Gud för vad vi vill eller för ingenting- Ett land där vi får tycka olika, vara olika, älska olika och leva olika-
I Sverige ges vi friheten att välja våra liv, men friheten kommer med lika många utmaningar som den kommer med gåvor.
För det är svårt att känna samhörighet med någon som definierar samhällets problem på ett helt annat sätt än jag själv. För det är svårt att känna samhörighet med någon jag aldrig har träffat. För det är svårt att känna samhörighet med någon jag anser söndrar det samhälle jag önskar att vi hade.
Men dom där andra, Dom som vi inte förstår. Dom som inte förstår oss, Dom kommer alltid finnas där, hur gärna vi än önskar att dom inte gjorde det.
Sverige är vårat gemensamma hem, och vi som delar det- hur oeniga vi än är om hur det borde styras eller vad som borde förändras- vi hör ihop, vare sig vi vill det eller inte.
Så,
Samhörighet kräver generositet- att den frihet jag har att välja mitt liv, den vill jag också ge till andra.
Samhörighet kräver medkänsla- att jag kan sträcka ut min hand och försöka förstå, även när jag inte vill det.
Samhörighet kräver tillit- till att det jag gör för samhället, det gör också andra, men kanske på ett annat sätt.
Jag vet att jag behöver påminnas om detta , att känslan av samhörighet behövs för att vi ska fortsätta känna förtroende och respekt för dom uttalade och outtalade överenskommelser som ligger till grund för det svenska samhället och alla dess gåvor, för demokratin, för rättvisan, för allas likhet inför lagen, för vår historia och tradition, får vårt ansvar att vara delaktig i samhället, liksom som friheten att göra det till vårt.
Jag hoppas att vi kan hedra och bevara dessa värden- så att vi kan samlas här även nästa år, så att vi kan låta varandra vara de krångliga och fria människor vi är, så att vi kan lita på vårat gemensamma projekt- så att vi kan få vila i känslan av att vara hemma.
För vilket oerhört vackert hem vi har.
