Hennes föreställning i Bryggan är ren magi i ordets bästa bemärkelse. Hon citerar filosofen Friedrich Nietzsche – Den som har ett varför kan överleva nästan alla hur – och lägger sedan ut en röd tråd som gör att alla förstår att det är tack vare gudstron som hon kommit till ro i livet. Hennes band är enastående och Isabella Lundgren interagerar med sina medmusikanter i ett sparsmakat och samtidigt väldigt distinkt rörelsemönster som driver föreställningen framåt som om hon och bandet utgjorde en enda organism. Hennes enorma utstrålning gör starkt intryck och i slutet av konserten tackar hon publiken för att de inte bara lyssnat med öronen, utan med hjärtat. Sånt känns.
Läs merStörsta festivalen tänder himmelskt hopp
